Tisdag kväll, eller kanske är det en tisdag eftermiddag, det beror ju helt på hur man ser på det hela. Hur man brukar spendera sina kvällar. För mig känns som om jag inte haft en lugn hemma kväll på väldigt länge. Inte tänker jag klaga icke som nicke, men jag måste medge att det är skönt att vara hemma utan att göra något speciellt alls också. Jag har visserligen skrivit klar och skickat in min engelska bokrecension som skulle vara inne för en månad sedan, men utöver det har jag det lugnt.
Jag kan nog behöva lite lugn och ro med skulle jag tro. Jag har haft ett mycket fulbokat schema den sista tiden. Med alla möjliga aktiviteter, inga tråkiga aktiviteter dock. Nej långt där ifrån, men även det som är roligt tar på ens krafter, och om man då bara har haft en ensam kväll hemma i veckan så kan det var skönt att en dag bara få var lite själv. Sitta och njuta med sin kaffe kopp och filosofera för sig själv.
Men visst är jag lite kluven i frågan om jag egentligen har det så kul i min ensamhet, när jag vet att Tobias och Viktor åkte in till Göteborg efter skolan för att dricka Kaffe och bara umgås. Det är nämligen något som vi har gjort några gånger nu och det har varit lika mysigt varje gång men man kan inte få allt inte sant?
imorgon har jag ju dessutom teatern och då blir det vänner för fullt, jag tänker inte klaga. Nästa tisdag kan jag ju alltid åka in till Göteborg igen.
Nästa vecka kommer bli en toppen vecka för min del.
På onsdag skall jag på konsert med både dia pslama moderat jävlar och något annat svenskt ”punk band” (om det är de det nu är)
på torsdag är det ju valborg och då blir det antagligen festivalborg
och på fredag 1 maj måste man ju göra något också!
Är man som jag har varit idag, trött och hängig är det lätt att saker skiter sig för en och även små saker blir jobbigt. Bara det faktum att ens Mp3 inte fungerade när man satte sig på bussen hem, och man upptäcker att man inte har med sig sladden för att lyssna på mobilen heller kan göra en riktigt less. Och det är just sådana här dagar som det känns som om mer än vanligt går fel, som om allt man gör blir fel. Så är dock inte fallet, som tur är. Det är bara det att man letar undermedvetet efter det negativa istället för att leta efter det positiva, titta på det man har och kan istället för att titta på det man inte har och inte kan. Men hur skall man då ta sig upp ur denna sitts när man märker att man hamnat där? Vad hjälper egentligen mot negativt tänkande? Sanningen är att jag inte har den blekaste aning men förhoppnings vis finns det någon som har. Min tröst brukar dock alltid vara kaffe, kramar, vänner, och något sött att stoppa i mun.
Man kan nog säga att jag är den typiske tröst ätaren. Som kollar i skafferiet, caféet eller affären och tänker ”men jag har ju haft en jobbig dag då är jag värd en bit choklad (eller vad det nu är vad jag finner ) och av lite sött blir man inte tjock” men det slutar alltid med att jag tänker ”lite till, bara lite till” och innan jag vet ordet av har jag ätit upp allt sött jag funnit. Detta är något jag funderat länge på att lägga av med, men det är svårare än man tror. Det senaste är att jag inte bara tröst äter utan nu beröm äter jag också med unge för samma tanke bana bara det att det är åt de positiva ”jag har varit så duktig och bra idag så detta är jag värd” skillnaden är dock att med berömmelse ätande äter jag bara lite och kan stoppa mig själv. Så kanske skall man istället för att tröst äta ska berömmelse äta, eller vad är egentligen bäst, tycka synd om sig själv när allt inte är på topp eller lyfta sig själv mer när man är på topp?
//Grisen