Vänner nu är sommaren här!

Livet leker och sommaren är här, för oss som studerar betyder det sommar lov med allt som hör till.
en stor andel av oss studenter jobbar under sommar perioden och ski nr upp av glädje varje gång lönebeskedet kommer in i brevlådan. Tro mig jag vet jag lyser upp som en sol varje gång.
men det är något viktigt vi inte får glömma, att faktiskt ta det lugnt vila och njuta. Att spendera tid med dem vi älskar träffa nytt folk och flirta.
När jag var singel var sommar flört något av det bästa jag visste, glädjen man får när man märker att någon spanar in en, pirret i magen man får när man ser någon snygging gå för bi.
men bara för att man inte är singel betyder inte det att man inte får ta åt sig glädjen man får i kroppen när man blir in spanad. Och det står inte i någon regel bok att man inte får spana.
men för mig finns det inget bättre än att krypa in i famnen på han som kallas min pojkvän.
Men vad jag ville säga är att vi inte få m av meningen med sommaren, ha roligt, åk på festival, bada va med dina vänner. Lev som om det bara var sommar en dag.

Love Grisen

berömma eller trösta

Tisdag kväll, eller kanske är det en tisdag eftermiddag, det beror ju helt på hur man ser på det hela. Hur man brukar spendera sina kvällar. För mig känns som om jag inte haft en lugn hemma kväll på väldigt länge. Inte tänker jag klaga icke som nicke, men jag måste medge att det är skönt att vara hemma utan att göra något speciellt alls också. Jag har visserligen skrivit klar och skickat in min engelska bokrecension som skulle vara inne för en månad sedan, men utöver det har jag det lugnt.
Jag kan nog behöva lite lugn och ro med skulle jag tro. Jag har haft ett mycket fulbokat schema den sista tiden. Med alla möjliga aktiviteter, inga tråkiga aktiviteter dock. Nej långt där ifrån, men även det som är roligt tar på ens krafter, och om man då bara har haft en ensam kväll hemma i veckan så kan det var skönt att en dag bara få var lite själv. Sitta och njuta med sin kaffe kopp och filosofera för sig själv.
Men visst är jag lite kluven i frågan om jag egentligen har det så kul i min ensamhet, när jag vet att Tobias och Viktor åkte in till Göteborg efter skolan för att dricka Kaffe och bara umgås. Det är nämligen något som vi har gjort några gånger nu och det har varit lika mysigt varje gång men man kan inte få allt inte sant?
imorgon har jag ju dessutom teatern och då blir det vänner för fullt, jag tänker inte klaga. Nästa tisdag kan jag ju alltid åka in till Göteborg igen.
Nästa vecka kommer bli en toppen vecka för min del.
På onsdag skall jag på konsert med både dia pslama moderat jävlar och något annat svenskt ”punk band” (om det är de det nu är)
på torsdag är det ju valborg och då blir det antagligen festivalborg
och på fredag 1 maj måste man ju göra något också!

Är man som jag har varit idag, trött och hängig är det lätt att saker skiter sig för en och även små saker blir jobbigt. Bara det faktum att ens Mp3 inte fungerade när man satte sig på bussen hem, och man upptäcker att man inte har med sig sladden för att lyssna på mobilen heller kan göra en riktigt less. Och det är just sådana här dagar som det känns som om mer än vanligt går fel, som om allt man gör blir fel. Så är dock inte fallet, som tur är. Det är bara det att man letar undermedvetet efter det negativa istället för att leta efter det positiva, titta på det man har och kan istället för att titta på det man inte har och inte kan. Men hur skall man då ta sig upp ur denna sitts när man märker att man hamnat där? Vad hjälper egentligen mot negativt tänkande? Sanningen är att jag inte har den blekaste aning men förhoppnings vis finns det någon som har. Min tröst brukar dock alltid vara kaffe, kramar, vänner, och något sött att stoppa i mun.
Man kan nog säga att jag är den typiske tröst ätaren. Som kollar i skafferiet, caféet eller affären och tänker ”men jag har ju haft en jobbig dag då är jag värd en bit choklad (eller vad det nu är vad jag finner ) och av lite sött blir man inte tjock” men det slutar alltid med att jag tänker ”lite till, bara lite till” och innan jag vet ordet av har jag ätit upp allt sött jag funnit. Detta är något jag funderat länge på att lägga av med, men det är svårare än man tror. Det senaste är att jag inte bara tröst äter utan nu beröm äter jag också med unge för samma tanke bana bara det att det är åt de positiva ”jag har varit så duktig och bra idag så detta är jag värd” skillnaden är dock att med berömmelse ätande äter jag bara lite och kan stoppa mig själv. Så kanske skall man istället för att tröst äta ska berömmelse äta, eller vad är egentligen bäst, tycka synd om sig själv när allt inte är på topp eller lyfta sig själv mer när man är på topp?

//Grisen

Musiken förgyller livet

Efter som att mitt motta är ”livet handlar om att ha kul, så spetsa det hela med lite kultur” så tänkte jag att det var dags för något som har med kultur att göra. Nämligen musik!
Ett musik tipps sitter väl aldrig helt fel?
Dagens tipps är en låt som jag älskade redan som litet barn, ja jag visste kanske inte riktigt vad budskapet var men det var något med dem som gjorde den speciell och bra i mina barna öron. Nu si sådär 11-12 år senare när jag lyssnar på den tycker jag fortfarande lika mycket om den kanske till och med lite mer då jag känner att jag förstår budskapet och då jag känner att jag kan känna igen mig i texten.
Jag har ett tydligt minne av denna låt. Jag sitter i bilen och mina föräldrar sitter i framsätet och lyssnar på radion då denna låt börjar (jag tror de lyssna på p4) jag minns att jag får ett stort leende på läpparna och börjar sjunga med. Min mamma blir helt förvånad (hon är den person som aldrig värderat musik och speciellt inte modern musik) hon frågar mig hur jag kan texten och jag svar glatt ”men mamma det är ju nordman ju- han är ju jätte bra” jag minns fortfarande mammas leende när hon förklarar för min far hur stolt hon är att jag snappat upp sådana saker som bara snurrat om kring mig utan att riktigt vissats sig för mig. Ni förstår nog inte charmen i detta minne men jag gör, och det är ju inte så konstig det är ju mitt minne.

// Grisen

Livet går vidare är det inte så?

oavsett vad vi gör med våra liv kommer vi alltid stöta på problem, både på det socialt och inom jobb/skola. Det finns inget vi kan göra åt det, ty även om du som en ängel lever kommer du stöta på hinder. En del kommer till och med att bryta ner dig. Något som alla problem man stöter på har gemensamt är dock att det får en att tänka efter, tänka i en nyriktning. Och det behöver inte alltid vara dåligt, nej ett problem kan i efterhand visa sig ha vänt ditt liv och din tanke form att se många nya positiva aspekter på livet och din omgivning. ¨
men självklart finns det de problem som inte hjälper dig på något vis, de problem som bryter ner det i flisor och det är endas du själv som kan pussla ihop dem. Självklart har man just då känslan av att hela världen är i mot en. Känslan av att man aldrig kommer hamna på topp av sin psykiska balans igen. Och har man riktigt med otur så gör man inte det. Men jag skulle våga säga att man i nio falla av tio kan pussla ihop det hela, men ibland kanske du måste våga fråga om råd eller i alla fall prata om det.
// Grisen

Stackars den som har allt?

Då var det måndag igen, för mig som går i skola och haft höstlov är det en välsignelse att skolan börjar då jag har de allra flesta sociala kontakter där och det är egentligen inte så många som jag har med mig när jag inte är i skolan (dock är jag mycket nöjd med de jag har).
men när vardagen börjar igen märker man snabbt att man legat i dvala under lovet, man har kunnat äta när man vill, kunnat sova när man vill och så vidare. Det innebär att jag inte har känt känslan av hunger på en vecka, så under den sista lektionen idag visste jag inte vad jag skulle ta vägen. Jag var hungrig och jag visste att jag inte skulle få mat för än om två timmar. När lektionen väl är slut och jag satt mig på bussen hem börjar jag tänka efter. Jag klagar nu, jag gnäller för att det var 6 timmar sedan jag åt senast, jag gnäller för att jag inte druckit mer än en kopp kaffe idag och kl har redan hunnit bli 18.00, jag gnäller samtidigt som jag vet att jag faktiskt kommer få min mat och jag kommer få mitt kaffe. Jag gnäller över saker som jag inte har men som jag är så säker på att jag snart kommer få. Jag förklarar för mig själv hur synd det är om mig, jag som är så hungrig jag som inte fått någon mat än. Mina tankar vänds snart om. Jag får ny syn på det hela. Jag gnäller nu… jag tycker synd om mig själv för att jag inte fått någon middag än, jag som ändå fick gratis lunch 11.30 idag. Varför skall jag gnälla? Jag har ätit och jag kommer äta idag igen, jag kommer äta tills jag är så mätt så jag önska jag åt mindre och gnälla för det. Jag som har det så bra, är som man säger stackars den som har allt?
jag börjar tänka på de stackars människor som faktiskt inte vet om det kommer få någon mat för dagen, nej det är inte ens säkra på om det kommer få någon mat den här veckan, de vet inte om det kommer få möjlighet att få dricka rent vatten. Det finns folk som inte har ett hem att gå till, folk som saknar trygghet och stabilitet. Det finns de som bara har sig själva att lita på att var trygga, de kanske inte äns kan lite på sig själva. Och här kommer jag som bortskämd snorunge och klagar på att jag inte fått mat på 6 timmar och på att jag inte fått tillräckligt med kaffe!
om man någon gång skall skämmas över sig själv och hur man tänker så är det i ett sådant här tillfälle, man klagar fast att man egentligen har allt.
om jag riktigt noga skulle tänka igenom mitt liv så skulle jag inte finna något som är värt att klaga på för jag har i princip allt. Jag har en trygg familj som jag älskar och som jag vet älskar mig, jag har vänner som jag älskar och vet att jag är trygg med, jag vet att jag får mat för dagen, jag vet att jag får bli mätt. Om jag blir sjuk kan jag bara åka till vårdcentralen/sjukhus och veta att jag får hjälp.
som jag har sagt i mina tidigare inlägg så har jag ett väldigt enkelt och bra liv, ändå klagar jag.
varför gör jag det? är ju då en fråga jag kan ställa, men jag är inte helt säker på att det finns något korrekt svar. Kanske har jag det för bra för att inte klaga? Eller är jag bara bortskämd?
Tänk gärna själv igenom ditt liv, man får ganska många intressanta tänkeställare.
//Grisen

saker som finns men vi inte ser

Under den senare delen av mitt liv har jag stött på mycket nytt, varit med om en del och hörtalas om och sett annat, och jag skall inte ljuga och säga att jag inte påverkas av det hela. Påvekas kommer man dock alltid göra så det är inget problem för mig ljust nu. Det som skrämmer mig är hur mycket som finns i din närhet som du aldrig sett förut, frågan är varför man inte sett det förut. (kanske måste någon hålla i din hand och ta med dig in i detta nära men främmande land)
Mitt liv har fått en helt ny blick, jag har fått tanke ställare jag aldrig trodde jag skulle få. Jag har sett saker som jag inte tidigare sett som jag inte vågat se, nu när jag skriver detta har jag ändå inte sett speciellt mycket nej mer hört av andra. Men det finns ändå där i bak huvudet på mig, det kommer alltid finnas där för att få mig att tänka och se när det väl finns där. Jag har alltid sett att jag har ett enkelt liv, men att det var såhär enkelt gemfört med annat kunde jag inte tro, jag lever i ett paradis gemfört med många av mina nära och kära. Jag skall inte säga att jag inte trivs i att vetta för det skulle vara en lögn jag älskar att veta det, det skrämmer mig dock att det finns, men det får mig bara mer intresserad och sugen på att veta mer.
Oj det lät på något vist känslokallt, men det är inte så jag vill att det skall framstår, men kanske är det så det är?
//Grisen

skall vi leva för nuet eller för morgondagen?

En vecka fylld med aktiviteter har jag haft och så kommer den fortsätta, det känna mycket skönt men oroar mig självklart över kvalitén på mitt skolarbeta. Egentligen borde jag ta mig i kragen och kämpa med allt som skolan innebär. Och satsa det är ju min framtid som står på spel inte sant? Eller har jag fel? Vad kommer hända om jag går ut med dåliga betyg och vad blir skillnaden om jag går ut med bra. inte är det någon som vet på rak arm, men det ryktas ju om att man får ett bättre liv om man går ut med bra betyg. Frågan är bara om det stämmer, jag vet ju inte vad jag vill göra med mitt liv efter skolan. Självklart drömmer jag om att bli skådis, men jag måste vara realistisk, eller skall jag köra på min dröm? Och glömma allt som har med annat att göra? Men vad gör jag då om min dröm inte slår in?
Så nu lever jag för det sociala och kämpar egentligen inte för någonting vilket också är lite trist. Jag kan inte se min framtid, men ändå lever jag livet så som om jag skulle leva för alltid. Jag skulle vilja pröva på känslan av att leva som den som lever för stunden gör. Undra hur de mår? Undra om det har en helt annan världs bild än vi som lever för framtiden?
Jag har här med lovat mig själv att en dag som ej får vara för än om allt för länge. Denna speciella dag skall jag leva som om det inte fanns någon morgon dag, fårgan är bara om man lätt fastnar i detta mönster, eller om det är så att en som lever för framtiden inte kan leva för nuet till max? kanske låter det hela lite flumigt men detta är något jag tänkt på under helgen och veckans gång och ja sa ju att helgen kanske skulle erbjuda mitt bloggande något. Sedan om detta är intressant i dina ögon är upp till dig själv, jag skriver ju det som är intressant för mig.
// Grisen

sal 106….

kan börja att säga att jag nu sitter på Alexandras Mac och skriver rakt av och har ingen koll på hur säker hennes stavnings kontroll är, men ni lär i det här laget vara ganska vana över mina stav och slarv fel, för jag tror att om jag skulle lägga ner lite mer tid på min svenska skulle mina drag av dyslexi (hur det nu stavas) försvinna eller i alla fall minska.
nej men vad jag skal skriva om idag är inte speciellt genom tänkt men något måste jag ta mig an när jag sitter i sal 106 (en musik/prov sal) för att lyssna på Alexandra, Alexander, Jonny Johan, Teo och Sanda som har ansambel med Finn eller vad han heter, (har tyvärr inte så stor koll på musiklärarna än.
det är en ganska mysig grupp att sitta och lyssna på och vissa av Eleverna har jag aldrig sett så här lugna och “lydiga”- medveten om att det är helt fel ord val men kom inte på hur dissiplendeade stavs (för det är ju inte så där)

Ikväll skall jag Jessi och Alexandra hem till Ida som fyllt år, och det kommer förhoppnings vis bli riktigt kul… hoppas på att få se lite nytt öppna mina vyer som man så fint säger.

jag är ledsen att jag inte har något vettigt att skriva om idag, och jag ä medveten om att mitt blogande har varit ganska liv löst den senaste tiden. jag vet inte riktigt hur skall får liv på det hela… men jag skall göra mitt bästa för att få igång mitt sinne för att tänka djup och starkt igen, kanske är denna helg precis vad jag behöver för detta?
vi får se,
// Grisen

vad gör en till den du är idag? är det du själv eller är det kanske jag?

Ja det var ett tag sedan nu men mitt huvud har varit ganska tomt den senaste tiden. Nej inte tomt utan fyllt med så mycket annat. Saker som får en att glömma det riktigt djupa tankarna som är roliga att dela med sig av. Men nu är det dags igen, dags att sätta fart på hjärnan, eller kanske är det själen? JA för vad är det egentligen som gör en till den man är?
är vi födda med en personlighet? Eller är det något som man får när man växer upp? Och är det i så fall möjligt för vem som helst att bli ”elak”. Om vi inte föds med en personlighet, vad är det så som får oss att vara den vi är? Får oss att älska och hata på det vis bara vi själva kan, vad får oss att vara rädda och vad får oss att våga? Vad är det som ger en det där undermedvetna hoppet? Och kraften att fortsätta när allt går fel?
Min teori är att vi delvis föds med en personlighet, eller det är mer av en styrka. Ett sätt
att ta sig fram, att få sin vilja igenom. Men som i det flesta fall har ens uppväxt en på verkan, speciellt ens föräldrar. Inte är det medvetet och inte kan det kategoreras som bra eller dåligt.
Kanske är det så att ens personlighet för alltid kommer vara ett mysterium? Eller är mysteriet redan löst? Vet vi varför vi blir som vi blir? Vet vi vad som gör en människa elak, eller snäll? Och vad är egentligen det bästa? Snäll eller elak, beror det på vem det handlar om och i vilken situation eller gäller alltid samma svar? Och i så fall hur lyder det?
Äger du några svar?
om du gör dela med dig, ty vi är många som delar dessa frågor,
om inte annat ge mig en åsikt,
//Grisen

2009, vad skall ske?

Med en filt runt kroppen och tofflor på fötterna sitter jag äntligen här och pricken över i(et) är självklart den stora koppen latte som står så fint och ryker framför mig, vad mer kan man som bloggare egentligen önska sig?

Ja redan har ett nytt år skapats, ja redan är det 2009, skolan och jobben har kommit igång efter den långa jul och nyårs helg som passerat. De allra flesta kommer uppvilade och lyckliga tillbaka efter ledigheten, ja det finns tillock med dem som längtat efter att få komma igång med vardagslivet igen. Att få träffa de folk som man bara kan träffa på de platser man endast besöker under det allra vanligaste vardagar. De människor som man var så säker på att man skulle klara sig utan, ja kanske må bättre utan, men allt detta visade sig vara fel (i alla fall för mig). Allt detta har visat sig efter en långtid (ja nästan 3 veckor) utan att träffa dessa människor som fyller upp din vardag och gör den till ett händelse rikt och intressant liv. Kanske inte för stunden men i längden, när du tänker tillbaka på allt det som vart, alla drömmar och tankar du haft, och inte minst all kontakt som fyllt dig med glädje och skratt. Nä för det är inte för än då du kan se allt bra som vart. Det är inte för än då du ser fram i mot det som komma skall, det är inte för än då du kämpar för att allt skall bli lika bra i år igen. Trotts alla tvister du haft lyckas du finna lite lycka, för vad är det man säger ”Inget ont utan att det för något gott med sig” och visst är så. Och det la jag tydligt märke till under det år som vart. För inte alltid har varit så lätt men ständigt har jag lyckats ta mig där ur. Frågan är och den är vi nog många som ställer vad väntar oss nu 2009? Vad är det intressanta som kommer ske? Och vad är det vi inte vill se? Är det ljust eller mörkt för vår egen del?
//Grisen